Semester med Roboten Rob

Slut på bakåtdaterade inlägg och tillbaka till nutid!

När vi kom tillbaka från Danmark gick gräset oss till knäna trots att jag klippt allt gräs dagen innan vi åkte iväg. Nä, nu får det vara nog, tänkte vi och beställde med rasande fart en grön stilig Husqvarna-klippare på nätet. Haken var bara att vi hade 10 kubik jord i en hög mitt på gräsmattan. Men maken slet som ett djur sin första semestervecka och med lite hjälp från mig hade vi plant, fint och nysått gräs lagom till det att Robban anlände.

Roboten Rob har skött sitt jobb med bravur. Lite trix har det varit att lägga ut kabeln optimalt och få till de rätta inställningarna eftersom vi inte har den mest robotvänliga trädgården man kan tänka sig. Men nu går han som tåget och frigör mängder med tid åt oss då vi kan göra roligare saker än att klippa gräs.

Det mesta av semestern har gått åt till vårt måleriprojekt. Vi planerar ett storryck idag, då både SMHI och Yr har enats om uppehåll. Förhoppningsvis hinner vi då det mesta av norrväggen som är den sista väggen vi tänkt hinna med i år. Resten sparar vi till nästa år för lite roligt måste vi ju ha då med...

Både tjejerna passade på att få vattkoppor, dock inte samtidigt. Det gjorde oss isolerade under större delen av semestern. En tripp till Stockholm hann vi dock med på sluttampen. Stockholms slott och Drottningholm besöktes innan det var dags att åka hem och försöka komma tillbaka till verkligheten inför måndagens jobbstart. En seg första jobbvecka blev det, men man är förvånande snabbt tillbaka i ekorrhjulet.

 

 

 

 

Vi er røde vi er hvide

Mot Danmark över storbron! Midsommarveckan bar det av mot ett litet hus vi hyrt i närheten av Slagelse på Själlands östkust. Barnens mormor hade engagerats som hus-, trädgårds-, hund-, katt-, och fiskvakt. Resan ned gick över förväntan. Enda smolket i bägaren var en åksjukeincident redan i Vikingstad, men om inte annat fylldes vi av en enorm tacksamhet att vi alla var förkylda och näsorna så igentäppta att inte minsta doftmolekyl kunde leta sig in.

Även resan över bron gick galant. Och innan vi visste ordet av var vi framme vid det lilla huset med grästak.

Vi började med att ha sönder inredningen i värsta rockstjärnestil. Nu tycker vi i och för sig, som de kräsna svenskar vi är, att en säng borde hålla för tyngden av en treåring. Huset var riktigt trevligt, även om vattentrycket var i det närmaste obefintligt och gjorde varje tvagning till ett äventyr.

Huset låg meter från havet, men något badväder blev det aldrig. Annars var vi rätt så nöjda med vädret som oftast hade det goda omdömet att hålla sig perfekt för de aktiviteter vi hittade på.

På tisdagen tog vi bilen in till Køge där vi parkerade bilen för vidare transport mot Köpenhamn med pendeltåg. Vi började med ett besök hos Ida Davidsen för att prova hennes världsberömda smørrebrød. Helt ok men inte mer och absolut inte prisvärt, blev vårt omdöme. En tur förbi Amalienborg och  Nyhavn avslutades med ett besök i Disneystore, vilket fick barnens ögon att nästan trilla ur sina hålor. Nu hoppas vi att de öppnar en affär även i Sverige, för det är lite osmidigt långt bort till Köpenhamn.

Tidig revelj blev det på torsdagen för att komma i tid till Legoland. Besöket där blev mer än lyckat. Perfekt väder, lagom mycket folk och inga köer. Parken är mycket välskött och det finns mycket att se och göra för alla åldrar. Tjejerna var riktigt modiga och åkte många av attraktionerna själva.

De övriga dagarna utforskade vi östra Själland och besökte både en vikingaborg, en gård med djur och några keramiker.

Men som vanligt är borta bra men hemma bäst och vi var nog lika glada alla fyra över att få åka hem på lördagen.

Bilder kommer så småningom,

Tokapor

Studiedag på dagis innebär ledigt för mamma och pappa och denna dag även ett besök på Tropicarium i Kolmården.  De flesta djuren är bakom glas, vilket är betryggande vad gäller giftormar, krokodiler och muränor. Men det vildaste djuret hoppar runt lösa och anfaller de intet ont anande besökarna. Det är dessa små krabater jag menar.

 

Extra förtjusta var de i svarta munderingar med huva.

En annan favorit hos barnen var poolen fylld med rockor som kommer upp till ytan, så man kan klappa dem på magen.

 

 

Och så förstås surikaterna.

 

 

Kalas och kosläpp

lasen duggar tätt på våren och nu hade turen kommit till Lillasyster. Tre år fyllde den lilla damen och även detta ska förstås firas med tårta. Endast tjocka släkten denna gång, men det var inte fy skam då omtyckt kusin var en av gästerna.

 

 

Valet av tårta var inte så svårt. En BAMSE-tårta vill jag ha, mamma! Och som vanligt lyder mamman snällt, även om det betyder att jag tar mig vatten över huvudet varenda gång.

En av favoritpresenterna var en egen Knytte-ryggsäck som kommer väl tillpass när vi startar upp vår Knyttegrupp i Kerstinebo.

I maj är det även dags för vår numera stående punkt på vårschemat - kosläpp! Samma gård som förra året, vilket är trevligt då det är en mycket välskött gård med mycket att titta på. Nykläckta lamm och kalvar, stoora maskiner, ponnyridning, mjölkmaskin, tjurar och så mjölk och kanelbulle.

 

 

Barnkalas

Här kommer det första av några bakdaterade inlägg. Tiden har inte funnits för att hinna skriva i bloggen, men nu så! Åska, regn och hagel gör att utomhusprojekten får ta en paus.

När det var dags för Storasyster att fylla 5 år fick vi för oss att vi skulle försöka oss på att ordna vårt första barnkalas. Inbjudningar fixades iordning och levererades i brevlådorna hos några utvalda dagiskamrater. Ballonger, serpentiner och diverse pirat- och prinsesstillbehör införskaffades. Dagen innan bjöds tjocka släkten på torra bullar, för tårtan var minsann reserverad till de prominenta gäster som det väntades med spänning på.

 

Provkör födelsedagståget

Så kom då dagen med stort d och huset fylldes av små gossar och flickor. Några oblyga och sjövilda från första stund, andra blygt fastklamrade runt pappas trygga ben. Presenter öppnades och tårta och saft inmundigades. Därefter följde intensiv lek som endast stillades när fiskdammen kom på tal.

Dagen därpå ägnades åt att prova alla nya presenter, däribland den mycket efterlängtade cykeln. Premiärturen gick riktigt bra, så nu är det bara fortsatt träning som gäller.

Två projekt har hussnickaren slutfört under vårvintern. Besten har numera en fyrstjärnig kupé ute i hundgården. Tveksamt är det dock om han själv uppskattar den så mycket ännu.

Även bokhyllan i biblioteket är nu klar. Äntligen har böckerna som legat i flyttkartonger bakom soffan fått flytta in där de hör hemma! Nu saknas bara lister, men det får bli ett projekt för hösten.

Kerstinebos isprinsessa

Idag packade vi in oss i bilen och styrde kosan mot isrinken i Slaka. Nu var det nämligen dags för Storasysters premiärtur på isen med de nyinköpta skridskorna. Visa av egen erfarenhet hade hennes föräldrar inga höga förväntningar och försökte förbereda henne på att det nog skulle bli en väldig massa trillande både på rumpan och på näsan.

Väl där åkte hjälm och skridskor på och sedan bar det ut på isen. Javisst var det som väntat lite vingligt, men det trillades förvånansvärt lite och rätt så snart började balansen infinna sig.

Lillasyster äntrade även hon isen

Efter en stund var det dags att förtära den medhavda matsäcken och då anlände en till liten tjej jämnårig med Storasyster med likadan rosa hjälm, rosa klampar och skridskor av samma sort. Det här var flickans tredje försök fick vi veta och ut åkte hon på isen. Likt Bambi vinglades det en stund mellan mamman och pappan tills de kände sig nöjda och åkte hem.

Att se att det fanns fler som hade det lite besvärligt på isen göt nytt mod i vår isprinsessa och hon ville genast ut på isen igen. Denna gång fick inte pappa hjälpa till alls. Kan själv, så det så! Och mycket riktigt, visst kunde hon det. Hon åkte både bakåt och framåt mot bestämda mål och trillades gjorde det knappt alls. Om hon vid något tillfälle tappade balansen reste hon sig snabbt upp igen utan hjälp. Hennes mor och far stod mest och gapade bredvid, för några vidare talanger i frågan har hon knappast att brås på.

Det blir nog till att åka till Slaka fler gånger.

Närkontakt

Helgen bjöd på två riktigt fina vinterdagar. Strålande sol, vindstilla och 2 minusgrader lockade till långpromenader med hela familjen. Nåja, fiskarna fick stanna hemma och Bosse erbjöd sig att hålla dem sällskap och vakta huset.

Nöjd dam på vagnspromenad.

Så mycket snö fanns det inte att tillgå, men desto mer is, både på och vid sidan av vägen. Stora delar av åkern närmast oss har förvandlats till isrink och dit drogs förstås barnen likt getingar till hallonsaft. Det kanades, hasades, gleds över isen och tillslut klättrades det på de stenrösen som ligger som öar ute på fältet.

När vi så tagit oss fram till den hage som ligger i bakkanten av åkern fick vi plötsligt sällskap. Efter en liten stund dök ytterligare en ny vän upp om än något mer blygsam än sin större kompis.

Titta där!
 

Jag kommer! Jag kommer!

 

Jodå, det var visst en kompis bakom staketet.

Och så en till.

Somliga blev så förtjusta över denna nya bekantskap att det beordrades en ny expedition redan dagen därpå mot samma mål, men denna gång med medhavda gåvor till de håriga kamraterna. Vi styrde kosan hemåt och unnade oss varsin hemmabyggd semla. Dagen därpå återvände vi således, vällastade med morötter, äpplen och knäckebröd. Vägen gick liksom tidigare över is och stenrösen.

 

 

Väl framme vid hagen fanns ingen fyrfoting att finna, förutom den svarta vi själva fört med oss. Men om berget inte kan komma till Muhammed, får Muhammed komma till berget.

 



Det kändes dock säkrast att mata de hovförsedda från andra sidan staketet, då det är tveksamt om de kan hålla isär vad som ska ätas och vem som inte ska det.