Oj, så länge sedan det var som jag skrev ett inlägg här. Tiden har gått åt till annat tyvärr. Halsont, snuva och hosta har stulit den mesta tiden. Både barnen och jag har varit förkylda i omgångar och just nu är det min mans tur att samsas med barnen om samma baciller.
Snö har kommit i mängder och som kallast har vi haft 25 minusgrader. Som tur är hann värmepumpen komma på plats innan kylan kom, så nu får den verkligen bekänna färg. Vi har dock stödeldat en hel del i kaminen och veden börjar därför vara på upphällningen. Vi hoppas därför att vi kan få tag i ved till vettigt pris de kommande dagarna. Annars kan vi ju alltid slå på elvärmen igen, så vi lär inte frysa ihjäl.
Det mest spännande som händer här ute på landet just nu är den pågående ombyggnationen av riksväg 34 som är vår infartsväg till stan. Bonden som bor snäppet in på vår lilla grusväg har passat på att anmäla intresse för de schaktmassor som produceras i mängder nere vid vägbygget. På vår annars relativt öde väg kommer nu därför strida strömmar av lastbilar, dumpers och nu även grävmaskiner. Det händer nämligen titt som tätt att en dumper kör fast och vippar omkull varpå grävmaskinisten får komma till undsättning. Tvååringen finner detta synnerligen intressant och talar om bondens jordprojekt både dag och natt. När så alla dumpers igår fick sällskap av sopbilen var lyckan gjord.
Yngsta förmågan har nu så smått börjat stifta sig bekantskap med fast föda, något som inte alltid gillas. Så länge det är näst intill flytande och dessutom smaklöst går det dock bra. Storasyster är inte sen med att komma med kommentarer vad gäller bordskicket. Att hon själv har rätt stora brister inom det området glömmer hon snabbt. Det är ett sjå att ta hand om sin lillasyster svagsint som hon verkar vara. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger man förklarar vilka ordningsregler som gäller eller hur vissa leksaker ska hanteras. Bebisen flinar bara oförstående tillbaka. Men skam den storasyster som ger sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar