Semestertider

Nu har det gått så där pinsamt lång stund sedan jag skrev något på bloggen. Först var det ont om tid för att jag var tvungen att tillbringa 6 timmar om dagen på jobbet. Sedan blev det lika ont om tid för att jag inte behövde åka till jobbet överhuvudtaget utan kunde åtnjuta fyra veckors efterlängtad semester. Konstigt det där med tid...

Ja, nu är inte semestern slut ännu för en vecka återstår, men det är tyvärr på tok för lite tid för att allt ska hinnas med. Lite har vi i alla fall hunnit med så här långt. Vi var några dagar i Stockholm och en sväng utanför Uppsala för att besöka en gammal klasskamrat. I Stockholm provade vi på att åka en knökfull spårvagn till ett tillika knökfullt Junibacken. Det blev dock uppskattat av Storasystern även om det nog får betraktas som rejält övervärderat och i alla fall bör besökas utanför högsäsongen. Vid samma tillfälle passade vi på att besöka de fartyg som Sjöhistoriska har parkerat utanför Vasamuseet. Här var det betydligt större rörelsefrihet och man fick till råga på allt kliva på utan att betala ett öre. Vi gick ombord på isbrytaren och fyrskeppet. Allt var frid och fröjd tills Storasyster hittade ratten i styrhytten. Då ville hon genast av båten, för har båten en ratt så kan den åka iväg. Ut och åka båt ville hon inte göra, så det så!

Storasyster och mamman besteg de dryga 30 stegen upp i fyrtornet

På isbrytaren kunde glass inköpas

Väl hemma igen påbörjade vi en liten uppfräschning av gäststugan aka Utah. Här var tidigare alla snickerier som tak, foder, lister och fönster trärena. Nåja, en lätt vitlasyr förekom, men den gjorde snarare saken än värre. Stearinljus, kylskåp och listverk finns i min världsbild i vitt och endast vitt varför vi införskaffade vit snickerifärg. Tapeterna, vilka jag tyvärr inte förevigade på bild, var två olika gula nyanser avskilda horisontellt i midjehöjd av en hisklig bård med stora blå fantasiblommor. När vi tillträdde huset hade den förre ägaren även haft den något tveksamma goda smaken att lämna kvar de färgmatchade blåblommiga gula gardinerna i fönstret som grädde på moset.

Nu fick i stället en skara rara pippifåglar flytta in och förgylla väggarna. Men hu vad det är besvärligt med mönsterpassning, särskilt när huset är snedare än en stuga från 1600-talet. Vi passade också på att reducera antalet el- och teleuttag. Stugan är på 14 kvadratmeter och innehöll 8 eluttag (varav två med plats för fyra kontakter) och 2 (!) uttag för telefon. Jag har svårt att förstå vad man ska med allt detta till på en så liten yta?  Lite arbete återstår dock, men det får jag återkomma till senare.

Så här ser det ut så här långt