Jolly good shot, my dear!

Igår var det strålande fint väder, nästan på gränsen till för varmt om man ska vara petig. Vi tog en promenad genom skogen förbi viltdammen ner till jakttornet. I dammen simmade elva änder omkring och väntade på att jaktsäsongen ska börja. Målet med promenaden var att montera ett kammoflagenät runt jakttornet, så de små rådjuren tror att det är en av de omkringväxande enbuskarna. Så här fint blev resultatet.

På vägen stannade vi och hälsade på kvigorna i hagen.

Idag var vädret desto sämre. Det har regnat i stort sett hela dagen trots YRs bedyran om uppehåll. Inte så bra, då vi klockan nio hade stämt träff med grannen tillika min personliga tränare för lite lerduveskytte. Jag fick nämligen en låda lerduvor i födelsedagspresent av min man som även hade pratat med vår granne om att vara min PT. Jag har knappt skjutit ett skott sedan jag tog min jägarexamen för 10 år sedan och inte provat min bössa en enda gång sedan inköpet 2005. Hög tid för avrostning med andra ord. De första duvorna gick inte alls, men efter några till började träffarna att komma. Skönt! Då är jag i alla fall inte något hopplöst fall. Till slut gick det riktigt bra, men hu vad man blir mör och blåslagen!

Jag och min tjuga.

Tjejerna fick nöja sig med att vara publik.

Till en början applåderade publiken vid varje träff, men det blev efter hand för jobbigt. Storasyster tyckte det träffades för ofta och hon fick ont i händerna av allt klappande. Det måste väl räknas som ett gott betyg.