Det blir visst långt mellan inläggen. Vi har varit sjuka igen förstås. Det nya året har dock till omväxling bjudit på magsjuka istället för höstens otaliga förkylningar. Barnen tar dessutom lite extra mycket tid just nu. Min dator blir därför sällan ens påslagen.
Om man läser om småbarn på nätet skrivs det mycket om de sk. utvecklingsfaserna som alla barn går igenom under sin uppväxt. Under det första året passeras inte mindre än sju faser som alla innebär ett stort steg i utvecklingen för barnet. Faserna forsätter sedan att komma och slutar först strax innan det är dags för barnet att flytta hemifrån.
Vi är tydligen synnerligen ouppmärksamma föräldrar, för dessa faser har tidigare passerat utan att vi märkt av dem och det gäller båda barnen. Detta var tydligen något som våra kära barn tyckte krävde en omedelbar förändring. Helt enade tog de sig med stor inlevelse an uppgiften att tydligt visa att de minsann också gick igenom dessa faser. Ska man tro psykologerna är det Separationsfasen som gör att lillasysters tidigare soliga humör numera kan liknas vid gammal ättika. Hon sover även som en kratta förstås. Att klä på sig är pest och byta blöja likaså. Storasyster har istället valt att kliva in i Trotsåldern. Minsta lilla sak som inte går hennes väg innebär att hela världen närmar sig sin undergång. Dessvärre vet hon sällan vad som är hennes väg. Jag vill byts inom sekunden ut mot jag vill inte som följs av jag vill, jag vill inte, jag vill ...
Men jag får väl säga som Tjorven säger till Skrållan: Otäcka unge! Om du inte vore så gullig så skulle jag bli arg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar