Välkommen in i stugvärmen!

Igår gjorde jag rent braskaminen och sedan premiäreldade jag och barnen. Vår kamin avger inte så värst mycket värme, men fungerar ändå som ett litet komplement till luftvärmen när det är som kallast. Annars eldar vi mest för mysfaktorn, för det är ju få saker som är trivsammare än en öppen eld.
Vi börjar närma oss slutet av våra funderingar på vilken värmepump vi ska installera. Till att börja med uteslöt vi bergvärme paradoxalt nog till viss del beroende på kall luft! Det finns nämligen en risk för kondens i luftkanalerna vi har i taket om man tar in för kall luft den vägen sommartid. Framför allt var det dock priset som avgjorde. Det skulle ta långt över tio år att tjäna in investeringen. Vi trivs i vårt hus, men mycket kan hända på den tiden....

Vi har har läst om olika tester och kontaktat några intressanta leverantörer och nu är vi rätt säkra på vad det är för en luftvärmepump vi ska ha och var den ska sitta. Lägg märke till att jag skrev ska sitta, men på bilden sitter den ju redan inomhusdelen på plats. Hur hänger det ihop?? Jo, en leverantör skickade en broschyr som innehöll inomhusdelen i naturlig storlek. Min man saknar fantasi nog för att se hur detta skulle se ut på plats och klippte helt enkelt sönder broschyren och satte upp urklippet på väggen. Väl där såg det faktiskt ut som vi redan har en värmepump installerad och klar. Vi går och vänjer oss vid hur det ser ut och nu ska den bara bytas ut mot en riktig. Nästa vecka kommer en herre från Ventilationsutveckling hem till oss och då slår vi nog till!

 

Dille på pippi

De senaste dagarna har mycket kretsat kring just pippi på olika sätt. Inte bara för att dottern både sjunger själv och lyssnar på Pippi Långstrump. Vi har även börjat mata småfåglarna i vår trädgård efter att vi märkt att de kommit ut ur skogen och näst intill pockat på vår uppmärksamhet. Ännu så länge får de nöja sig med talgbollar, men de går åt med en rasande fart.

Att fåglarna har börjat dra sig till vårt hus märks även på vår altan på baksidan av huset. Den får nog numera snarare klassas som en voljär. Då vi på en av dörrarna ut till altanen har en kattlucka står ytterdörren på altanen alltid öppen, så att katten Bosse kan komma och gå som han vill. Ingen är nog lyckligare än han när nu även småfåglarna har hittat in samma väg. Att hitta ut är tydligen betydligt knepigare och igår fick min man jaga ut inte mindre än tre stycken små gynnare. Ibland hinner dock Bosse före till detta för honom dukade smörgåsbord. Kattlucka till ytterdörren måste således investeras innan småfågelbeståndet blir totalt utplånat.

Dessa småfåglar blir även närgångna på andra sätt. Några kan envist knacka på rutan så att man får lite Hitchcock-vibbar. Andra har av någon anledning fattat tycke för vår takfotsbelysning och flyger in där och sätter sig på kvällen. Detta kräver akrobatik på hög nivå, vilket dock verkar vara en smal sak för våra vänner fåglarna. Jag hoppas detta inte är ytterligare ett sätt att försöka ta sig in i huset. Kanske vi ändå ska börja känna oro?

Vi fick i alla fall in några fåglar i köket här om dagen. Dessa var ganska harmlösa och rörde faktiskt inte en fena. De kom i form av fem gräsänder som vår granne skjutit och sedan hyggligt nog delade med sig av. Min man fick ikläda sig rollen som styckare och skära ut bröstfileerna.

Omaha

Eftersom min man har en liten lätt störning är sovrummen och gäststugan hos oss något märkligt benämnda. Han är fd yrkesofficer och in absurdum intresserad av invasionen i Normandie 1944. Under vår första resa till Frankrike hamnade vi av en slump (ha ha) på Omaha beach. Vi har fyra sovrum i huset och en gäststuga. I Normandie finns det 5 strandremsor där invasionen inleddes. Jag tror ni börjar förstå! Vi huserar om natten i Juno, barnens sovrum heter Gold respektive Sword och gästerna sover över i Utah. Sista rummet Omaha ser trots att vi flyttade in för ett år sedan fortfarande ut som ett slagfält (nu var jag visst lite rolig igen), men ska under vintern förvandlas till ett bibliotek.

Nytt golv ska det läggas och det blir någon form av klickgolv. Tapeterna duger nog som dom är eftersom det blir mycket bokhyllor. Däremot behöver lister, dörrfoder och taket målas. Vi har under åren samlat på oss ett antal Billy-bokhyllor i varierande kulör. Dessa ska nu målas och användas som grund till en väggfast bokhylla som sträcker sig över två väggar och helst då även från golv till tak.

Projektet har inte startat ännu då tiden gått åt till barn och hundar, men nu när den lilla valpen börjar bli stor kanske vi snart kan komma igång. Steg ett har i alla fall påbörjats - att utrymma rummet på alla kartonger och annan bråte.

Ett värmande besök

Vi har luftburen elvärme i huset och har funderat på att komplettera eller ersätta detta med någon typ av värmepump. Vi har haft en säljare från IVT på hembesök hittills, men vi ska nog lura hit någon ytterligare leverantör. De två alternativ som verkar mest intressant är följande;

1. Komplettera med en luftvärmepump som arbetar separat från luftkanalerna. Den skulle då värma upp inomhusluften, så att elelementet inte skulle behöva elda på så mycket. Fördelen med det är att sommartid kan man istället kyla huset från värmepumpen. Investeringen skulle vara intjänad på ungefär 4-5 år och ha en livslängd på 20 år.

2. Skaffa en bergvärmepump tillsammans med grannen som har samma uppvärmningssystem som vi. Det skulle då räcka med ett borrhål och en värmpump. Detta skulle driva ett vattenburet element i varje hus som skulle värma upp luften i systemet. Vi skulle fortfarande ha luftvärme och vi skulle kunna skrota våra varmvattenberedare och få varmvatten från bergvärmen. Pga kondensrisk i luftkanalerna kan vi nog inte köra kalluft sommartid md denna lösning. Både intjäningstid och livslängd skulle vara ungefär den dubbla mot alternativ 1.

Nu väntar vi med spänning på att få detaljerade offerter.

Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se!

Tänt var det här!

Nu börjar det bli märkbart mörkare på kvällarna och så här ute på landet blir det verkligen becksvart. Svärfar fick därför agera elektriker under sitt besök här och sätta upp ny ytterbelysning med rörelsesensorer. Hela härligheten är sedan kopplat till ett programerbart tidur. Så nu slipper vi famla fram i mörker åtminstone inte runt huset.

Barnen verkar ha dragit på sig ytterligare en förkylning och blir då mammigare än vanligt om det nu är möjligt. Behovet av att klona sig själv uppstår då plötsligt, men jag har tyvärr inte den likheten med fåret Dolly. Ikväll var dessutom maken ute vid dammen och jagade änder tillsammans med vår granne. Nattningen blev därför extra kul, men vid niotiden sov båda de små liven äntligen.

En pippi blev det något klena resultatet av kvällens jakt, men det kommer förhoppningvis bli ytterligare något mer tillfälle innan dammen fryser till is och änderna flyr fältet.

Inga sura miner trots allt

Idag fick vi besök av barnens farmor och farfar. Förutom en rad med presenter till barnen hade de även med sig något ännu mer rafflande, nämligen en burk surströming. Jag hade vid ett tidigare tillfälle sagt att jag aldrig blivit utsatt för surströmming i nägon form. Det inkluderar att jag inte ens känt lukten av dessa små rackare tidigare. Trots kylan bänkade vi oss ute på vår altan fullt påpälsade och blev sedan bjudna på klassisk klämma.

Nu blev vi tydligen utsatta för en extra mild variant och det kanske var tur. Lukten var därför förvånande nog uthärdlig, men det är klart att det lilla det luktade var inte så väldoftande. Första tuggorna på klämman var helt ok, men då var det bara bröd, potatis, lök och gräddfil. Det blev andra bullar när fisken kom in i bilden. Tyvärr tyckte nog jag att det smakade som det luktade och det blev ingen favorit. Räddningen blev några snabbt stekta hamburgare. Hamburgerklämma gick däremot bättre att äta.

Goda grannar

Nu är frysen full med lammkött igen. Igår var maken med när vår granne styckade några lamm som kommer från en gård längre in på vår väg. Vår granne hjälper inte bara till att slakta och stycka djur från gårdarna i närområdet utan är en fena på att jaga också. Vi har därför haft möjlighet att komma över nyslaktat kött från både vilda och tama djur. Vi har knappt köpt kött i affären sedan vi flyttade in i vårt hus för drygt ett år sedan.

Vårt hus ligger vid en liten grusväg i skogen med ett hus precis intill. Sedan är det ungefär en och en halv kilometer till närmaste bebyggelse åt båda håll. Vi har verkligen haft tur i valet av grannar. De har precis som vi två svarta jaktlabradorer som går mycket bra ihop med våra. Då deras hus i princip är en en spegelvänd kopia av vårt hus och de har bott där sedan det byggdes, så vet de allt som finns att veta om våra hus. Vi har därför fått ovärderlig hjälp vid ett flertal tillfällen. De är dessutom kanontrevliga! Vad mer kan man önska? Att de kommer och lämnar en påse nyplockade kantareller? Ja, det har också hänt några gånger....

Ytläge

Jag tog mitt dykcertifikat (OW) för tre år sedan. Det har inte blivit så många dyk sedan dess då två graviditeter har passerat revy och rekommendationerna då är att stanna på land. Man kommer hur som helst efter ett tag inte i sin dräkt då magen sticker ut. Nu är tiden av barnafödande över, så nu hoppas jag att jag kan komma i sjön nästa sommar. Närmast till hands är Hästholmens hamn som dykplats och den passar en nybörjare som mig fint.

Det är klart att utlandsdyk hägrar. Några platser som står på önskelistan är Medas öarna utanför Spanien, Pemba utanför Afrikas östkust, Stora Barriärrevet samt Röda Havet. Vi får se vad det kan tänkas bli i framtiden. Först får nog barnen bli lite större, men tids nog kan vi säkert göra dykare av dem också.

Min dykbuddy är allt som oftast min man som är en något mer rutinerad dykare. I väntan på att hans dykbuddy ska magra av har han gjort några fuldyk på egen hand. Det senaste var ett 10 min långt dyk med ett maxdjup på hela 3m. Uppdraget var att hämta upp två kräftburar som fastnat på botten av Motala ström. Trota att det var snabbt fixat blev han rejält trött då det var så strömt att han fick hålla sig kvar för att inte spolas med.

Maken på jakt efter kräftburar med sin bror (tillika divemaster) som assistent på land

Som tack fick han några kilo kräftor med sig hem, så på kvällen blev det kräftkok till äldsta dotterns förtjusning.

Lilla Besten

Det senaste tillskotten i hundskaran håller nu på att ömsa tänder. Skönt tycker alla runt omkring honom. Han är mycket förtjust i att bita och tuga i sig det som han råkar komma över. Han har givit sig på möbler, lister, leksaker, kläder, folk förstås och mycket mera. Vår relativt nyinköpta soffa kommer aldrig mer bli sig lik.

Det ser lite roligt ut när han springer omkring med en pinne i munnen. Efter en kort stund så trillar den ut eftersom han inte har några huggtänder. Han tittar förvånat på pinnen och plockar upp den igen. Springer en bit, tappar pinnen och tittar förvånat på den och in med den i munnen igen. Såhär kan han hålla på långa stunder och samma förvånade blick varje gång.

Det börjar skymta en riktig hund i takt med att han växer ur valppälsen och han håller på att utvecklas till en trevlig hund. Han börjar fatta att man inte får gå ut så fort dörren öppnas, att man inte får äta upp barnens leksaker, att man inte ska terrorisera katten och att kisset ska vara utomhus.

De flesta olyckorna sker i hemmet

Igår kväll skulle min man stryka en jobbskjorta. Finessen med jordade eluttag blev plötsligt märkbar. När han tryckte in kontakten till strykjärnet i väggen small det till och sladden började brinna i handen på honom.

Det var bara att åka in till akuten eftersom elen kunde ha påverkat hjärtrytmen, där de tog en rad prover och gjorde diverse undersökningar. Han blev utsläppt igen mitt i natten när alla provsvar kommit. Som tur var hade strömmen bara passerat genom handen, så han klarade sig bra med bara mindre brännskador på fingrarna och i handflatan som följd.

Jordfelsbrytare har vi redan och nu funderar vi på hur mycket jobb det är att fixa jordade uttag i de delar av huset där det saknas. Nytt strykjärn måste också införskaffas.

This is a historical moment!

Jag skulle vilja säga som John Cleese i filmen Clockvise - this is a historical moment! Inte bara för att jag nu skriver mitt första blogginlägg trots att jag aldrig trodde jag skulle börja blogga, utan även för att jag för första gången i mitt lite drygt 30-åriga liv lyckats med bedriften att få en krukväxt att blomma om. Inte så märkvärdigt kan tyckas, men för en som har fullt sjå med att få de mest tåliga blommor att ens överleva så är det bragd som jag inte kan låta bli att känna mig lite stolt över.

Skälet till att jag nu skaffat en blogg är att jag läser en liten distanskurs på Linköpings universitet där just bloggandet är en av upgifterna. Vad jag ska blogga om har jag dock inte lyckats bestämma mig för ännu, men det lär väl märkas tänker jag.