Gott nytt år

Igår dansade vi ut julen. Med två barn och en katt som inte kunde hålla sina tassar borta från alla kulor och glitter gav julgranen upp. När jag till och med hittade fullt med granbarr i badrummet i andra änden av huset var det dags för den barrklädde att vika hädan.

Nu är det dags att säga adjö till 2011 och hälsa 2012 välkommet. Hiskeligt fort har året gått. Fortsätter det i det här tempot är det snart dags att börja planera inför pensionen.  Vi är inte så mycket för fyrverkerier utan skickade istället upp några khom loyer. Här ute på landet blir det rejält effektfullt när de seglar mot skyn. Kan rekommenderas.

Evinnerligt saknad

Livet är så skört och ändå tar vi det för givet. Att leva varje dag som om det vore den sista är en vacker tanke, men vardagen tar lätt överhanden och dagarna rusar på fortare än vad som känns rimligt. Till dess att man en dag tvingas stå där och se på när ett liv som nyss fanns där så självklart plötsligt fladdrar till och släcks. Och kvar är mörkret som fyller ut tomrummet efter den så evinnerligt saknade.

Vår gosse kämpade tappert i två veckor mot något som bara han visste den fulla vidden av. Och vi stod bredvid och kastades mellan hopp och förtvivlan. Men så kommer stunden när hans ögon visar att han inte orkar kämpa längre att det är dags att ta det där överjordiskt tunga beslutet. I förtid. För inte ska ett liv ta slut när så många dagar och stunder tillsammans borde finnas kvar.

Nog borde man ta lärdom, men snart pockar den där vardagen på uppmärksamhet. Och tur är väl kanske det. Utan den skulle nog livet vara tungt att bära.

Valpen 2005 - 2011

Elva nätter före jul

Sista tiden har vi mest tampats med sjukdomar på både längden och tvären. Vi tvåbenta har nöjt oss med vanliga förkylningar, men de senaste två veckorna har vi varit så ofta hos veterinären att vi borde få klippkort.

Stackars Valpen blev riktigt hängig och dålig vilket resulterade en hel vecka hos stans största veterinärklinik. När han en morgon inte kunde stödja ordentligt på bakbenen släppte de lyckligtvis diagnosen magknip till förmån för diskbråck. Vi valde att åka till en annan veterinär för fortsatt vård och nu har vi Valpen hemma igen ordinerad strikt vila och behandlad med stark smärtlindring. Ingen bättring syns ännu, men han är ändå glad och pigg mitt i eländet. På eget initiativ besökte vi en kiropraktor som huserar i Stockholm och nu återstår det att se vad hennes behandling utmynnar i.

Besten ville inte vara sämre och spenderade måndagen hos veterinären. Där blev han av med en av sina tuggtänder i överkäken då den var spräckt ända in till roten. Även han knaprar nu piller till alla måltiderna.

Idag syntes dock lite ljus i mörkret när vi hade förmånen att se det, skulle jag vilja påstå, finaste luciatåget på norra halvklotet. Storasyster och hennes dagiskompisar hade tränat in inte mindre än nio julsånger som de framförde för oss föräldrar utan minsta tillstymmelse till scenskräck. Efteråt minglade vi på bästa dagismanér. Då fotografering är förbjudet på dagis fick vi föreviga den lilla lucian när vi väl var hemma igen.