Sniglar är ett sjå

Sniglar är ett sjå skriver Per Morberg i sin kokbok och jag är beredd att hålla med. Vi huserar nu ett femtital flyktingar från Valdermarsvikstrakten. De tog dock sina egna hus med sig. Ville väl inte tränga sig på mer än nödvändigt. Tysta och snälla är de, men kräver dock en hel del omsorg enligt ett strikt schema.

Dag 1-3 ska de gå på en diet av salladsblad. De bajsar så in i norden att salladen måste bytas och både lådan och sniglarna behöver göras rent regelbundet.

Dag 4-5 övergår dieten till fasta då de små liven får nöja sig med att åka runt på ett lager fin sand.

Dag 6 ska sniglarna noggrant göras rena och sedan läggas i en hink med vatten, salt och vinäger. Sedan ska de sköljas, men vid det här laget har de slutat att ha några egna anspråk. Så blir det dags att förvälla dem i saltat vatten. Därefter ska de ut ur skalen och ner i en lag där de ska koka i inte mindre än tre timmar. Sedan ska skalen kokas, sköljas och torkas. Därefter är de klara att tillagas enligt valfritt recept.

Vi är inne på dag två, så mycket sjå återstår. Om inte de rymmer hem till Valdermarsvik vill säga.

Sjöodjur

Nu har det börjat hända grejer med den nya förstutrappan. Stolparna som håller taket uppe är utbytta mot nya med stor hjälp av vår kära granne. Trappan, golvet och kjolen är klara. Nu fattas "bara" staketet och några små justeringar. Och så målning förstås.

Besten och jag har nu börjat på lydnadskurs. Första tillfället blev en blöt historia då regnet öste ner. Ett riktigt hundväder, som någon av de mer klämkäcka deltagarna så muntert uttryckte det. Det visade sig snart att alla andra låg på en något högre nivå. Men någon måste ju vara sämst och det tar vi så gärna på oss. Besten tycker det är kul i alla fall och det är ju huvudsaken.

Idag var vi i mina gamla hemtrakter och vittjade kräftburar. Inte olovandes utan de burar som min bror så gentilt lagt i åt oss. Sen blev det kräftkok av ca fem kilo hårdföra kloförsedda bestar. Storasyster, van vid allehanda vilda djur, räds dock inga sjödjur kloförsedda eller ej. Med fast hand dompterade hon kräftorna med endast en tång till hjälp. En djurvän av stora mått är hon, vår lilla storasyster, men livet och döden möter hon med okomplicerat lugn.

Vi har även hastigt och lustigt börjat planera en ankomst av sjödjur av annat slag. Tidigare nämnde bror visade sig ha ett litet hörnakvarium ståendes i källaren och plötsligt stod det istället hemma hos oss i badrummet. Skötbordet fick flytta in i lillasysters rum. Nu väntar vi på att ett färgglatt gäng malawiciklider ska flytta in i karet. Vi är förstås inte alls otåliga. Sådant ligger inte alls för oss i vår familj...

 

Sommarjobb

Då är man inne på sin sista semestervecka. Trots att jag i år bara har tre veckor ledigt har vi hunnit med en hel del och även kunnat slappa och ha det skönt. Vädret har kanske inte varit det bästa, men så illa har det inte varit. Regn är förresten något jag gärna tar, åtminstone i små mänger, för då slipper man vattna trädgården i tid och otid. Innan semestern fyllde jag år och fick då prova på kakbuffén på vårt närliggande värdhus Sörgården. Mums!

På min födelsedag hade jag fint besök!

För att få semester måste man förstås jobba hårt, vilket jag hann göra i en hel månad på nya jobbet. Det var intensiva veckor kan jag lova. Mängder med nya intryck och mycket att försöka lära sig på en och samma gång och då var det lågsäsong på jobbet ska tilläggas. I augusti kommer studenterna tillbaka och då blir det fullt ös. Vi får se om jag överlever chocken. Om ni undrar vad det är jag egentligen gör när jag är på jobbet beskrivs mina arbetsuppgifter så här på LiUs hemsida; Ansvarar för MAI:s studerandeexpedition, bokinköp, inköp av kontorsmaterial, namnskyltar, lås och nycklar. Lokalbokningar. Felanmälan skrivare och kopiatorer samt beställning av papper och toner. Ansvarig för VS- och studerandeexpeditionens hemsidor. Informationsmaterial. Lite gott och blandat alltså, vilket är kul.

Trädgården ja, den är fortfarande i sin linda. Jordprojektet fortsätter och lär så göra läänge till. Lite nya blommor har petats ner i jorden och jag har påbörjat en liten surjordsrabatt med växter som vill ha lågt pH. Just nu står där amerikanska blåbär och tranbär, även de från amerika. Drömmar finns nu även om en liten damm och ett växthus. För vi gjorde nämligen något synnerligen onyttigt i början av semestern. Vi gjorde ett studiebesök i Lottas trädgård i Duvbo. Lotta är moster till maken och maken till trädgård får man leta efter. Jättefin kuperad trädgård i svensk medelhavsstil med ett woodland på baksidan, en köksträdgård och mycket riktigt även en damm och ett växthus. Nu har vi ju numera en platt trädgård och medelhavsstilen passar inte riktigt här på landet, men några detaljer kapade vi rakt av. Fikonträd inhandlades omedelbart vid hemkomsten och så min lilla surjordsrabatt förstås. Den får väl ses som en början på ett woodland.

Fördelen med en kall sommar är att allt blommar längre.

Efter trädgårdsbesöket bar det av till Stockholms skärgård och Edö. Där tillbringade vi några dagar tillsammans med barnens farmor och farfar och en rad andra släktingar. Kors i taket! Det var faktiskt riktigt bra väder och det blev både bad och båttur i solskenet. Väldigt trevligt!

Väl hemma har vi faktiskt inte legat på latsidan. Trädgården har som sagt fått lite omvårdnad, getingar och myror har fått visst motstånd, förrådet har rensats, lektornet har gjorts klart och gungställningen har gjutits fast. Utöver detta rev maken plötsligt ner halva farstukvisten och har nu kommit en bit på väg med den nya trappan. Han är lite rolig den där maken. Vår arbetsfördelning är solklar. Jag står för idéerna och han utför dem i praktiken med viss hjälp från mig. Så först planterar jag alltså själva idén och får då oftast ett "mmhmm" till svar. Vid påstötning en tid senare kan svaret uppgraderats till ett "mmm, kanske det ja". Så forsätter det hela, när så plötsligt maken rusar ut, hämtar kofoten och jämnar farstukvisten med marken. Utan förvarning och månader, ibland år efter det att jag tog upp idén för första gången. Själv hade jag flyttat projektet till kolumnen för "kanske nästa år", men när maken likt professor Baltazar funderat klart då smäller det bara till. Sen kan det i och för sig ta lite tid innan allt blir klart...

Baltazar in action

Here comes the sun

Först var det ohyggligt segt. Våren kom smygande så sakta att man började undra om vintern skulle hinna släppa taget ens till midsommar. Men sen sa det bara pang och så behövdes det en machete för att ta sig igenom gräsmattan.

Vi har firat ytterligare en födelsedag. Denna gång var det Lillasyster som fyllde hela två år. Hon har liksom trädgården verkligen exploderat med en utveckling i rasande tempo. Att hon för bara några månader sedan bara kunde en handfull ord är nu svårt att tro när hon går runt och sjunger "björnen sover" för full hals. Tårta blev det förstås, med muminmotiv då han är en av den lilla damens favoriter. Även Storasyster hjälpte till med bakandet.

Mumintårta

Lillasyster öppnar paket

Storasyster och farfar

Projektmässigt är det altanen som står för den största förändringen sedan sist. Två killar från 013 Fastighetsservice AB var här i början på veckan och rev ner uterummet. Kvar blev bara golvet som vi tänkt får vara kvar till dess att vi fått klart för oss hur vi vill att det nya trädäcket ska se ut. Idag inhandlades lite nya utemöbler på IKEA. Så nu kan vi sitta på altanen och njuta av utsikten som inte existerade förrut. För utsikten är verkligen överraskningen. Och ljuset förstås. När man nu kommer in i vårt sovrum tror man att någon tänt en strålkastare utanför. Att uterummet skymde sikten och solljuset så kapitalt hade vi nog inte riktigt trott. Skillnaden blev enorm. Tycker vi i alla fall!

Simsala...

..bim!

Ny jordhög anlände igår, så nu kan även jordprojektet fortsätta. Vi har fyllt i en del av gräsmattan som sjunkit nu i vinter, men nu återstår ytterkanterna som vi inte sådde gräs på förra året. Här har det satt sig en hel del.

Och nu går nedräkningen in i slutskedet! Fyra arbetsdagar på gamla jobbet återstår innan det är dags att bege sig till nya jobbet. Kul, men ack så nervöst!

Infernalisk influensa

Nu har det gått så där lång stund igen sedan det blev något inlägg. Jag har förstås mängder av bortförklaringar att gömma mig bakom. Som vanligt har vi haft bassiluskor i huset. Denna gång släpade maken hem en hemskt elak influensa från jobbet som hela familjen dukade under i en efter en. Efter det följde en lättare förkylning.

Mitt i detta slängde jag in en ansökan till en utannonserad tjänst som institutionsadministratör på Linköpings universitet. Snabbare än en gris blinkar blev jag sedan kallad på intervju dit jag fick släpa mig med feber och skallebang. Med ett sjuttiotal andra sökande och en vag aning om att man nog skulle gjort bättre ifrån sig på intervjun om kroppen haft normaltemperatur var förväntningarna inte överdrivet stora. En vecka senare blev jag dock erbjuden tjänsten och då kan man ju inte mer än tacka ja. Bättre lön, roligare arbetsuppgifter, eget kontor, tillsynes trevliga arbetskamrater, kortare resväg och ett stenkast från makens jobbkrypin kan inte vara fel. 1 juni säger jag adjö till SKL och tjenamors till LiU. Det känns bra ända nerifrån tårna upp till skalpen!

På renoveringsfronten har vi nu även fått upp tapeter i Omaha och en krypgrundsavfuktare är snart på plats i just krypgrunden. Sedan kom bassiluskorna ivägen, så mer har inte hänt.

Påskkärringar med den nya tapeten i bakgrunden.

Vad som däremot har hänt är att våran tjej som alldeles nyss var en liten pjuklarv (bebis för er som inte har sett på Pistvakt) igår blev fyra år gammal. Jösses! Kommer man någonsin fatta hur de gör för att växa så här snabbt? För det var verkligen alldeles nyss vi var på BB och fick henne levererad. Tårta var förstås beställd av damen ifråga. Denna gången hade hon spanat in en påsktårta i en tidning. Gul skulle den vara, med strössel på sidorna och ett fågelbo med ägg på toppen. Därtill önskades det rosa hjärtan och guldkulor. Det var således en enkel match att fixa tårtan. Allt var ju redan bestämt och klart. I övrigt tyckte vår lilla Storasyster att det blev en riktigt bra födelsedag med både farmor och mormor på plats och så alla dessa fantastiska presenter förstås.

Så här blev tårtan.

Vi fick också en present av barnens farmor. Fiffilurig till tusen verkar den vara. Slut på sura disktrasor!

Bita ihop och gilla läget

Sedan två veckor tillbaka är min föräldraledighet slut och jag är tillbaka på jobbet igen. Nu väntar 30 år ute i arbetslivet. Eller det kanske snarare rör sig om 40 år. Tjoflöjt! Hade jag haft möjlighet att fortsätta att vara hemma med barnen då hade jag definitivt valt det istället, det måste erkännas. Men det är bara att bita ihop och gilla läget och hoppas att barnen blir lika välartade som vi som slapp att gå dagis. För vi är ju onekligen ett under av välart!

Nu blev inte första dagen på jobbet så ansträngande då jag började med en sjukdag och fler sjukdagar har det blivit efter det. Familjen har dragits med en ögoninflammation. Barnen och maken har tillfrisknat hyffsat, men jag har inte lyckats bli kvitt bacillerna. Jag är halvblind och kan varken köra bil eller jobba med mitt pilljobb. Det har blivit besök hos både vårdcentral och ögonklinik. Grumlig hornhinna med ärrbildningar är domen och nu går jag på den tredje sortens ögondroppar i ordningen. Läkaren meddelade också med glatt humör att det kunde ta ytterligare en månad innan jag blir bra. Att se dåligt är tyvärr inte min grej har jag insett, så humöret är inte på topp. Men det är bara att bita ihop och gilla läget.

Vi har faktiskt kommit en bit med våra husprojekt. Vår granne tillika radonexpert har varit här och mätt och donat inför installationen av en sug i krypgrunden. Vi har fått alla lister på plats i Lillasysters rum och gardiner är sydda och uppsatta, så nu får vi betrakta det rummet som klart.

Del av Lillasysters rum

Omahas förvandling till bibliotek har påbörjats. Vi har slipat, spacklat och vitmålat väggarna. Taket är målat och det nya golvet är på plats. Nu kan vi påbörja själva bokhyllorna som i och för sig känns som ett mastodontprojekt. Men framåt går det.

Så här ser Omaha ut nu.

Här provdansas det nya golvet

Bestens lydnadsplaner går det sämre med. Ingen lydnadskurs så långt ögat når finns att uppbringa i vår kommun som ska tilläggas är en del av "fjärde storstadsregionen". Mycket dåligt! När vi var medlemmar i lilla Skultunas brukshundsklubb hade de kurser i alla lydnadsklasserna samt en rad olika bruksgrenar. Men det är bara att bita ihop och gilla läget. Istället ska jag gå en utbildning inom Friluftsfrämjandet för att kunna hålla i barngrupper. Det blir nog trevligt!

Plättlätt

Några nyårslöften har vi inte uttalat, men planerna för året är många. Besten ska trimmas på lydnadsplanen av mig. Först tänkte jag gå en kurs på brukshundsklubben och därefter starta på tre lydnadsprov och där få lika många första pris. Då kan man kvittera ut ett sk lydnadsdiplom och lägga till titeln LP1 framför Bestens namn. Plättlätt eller hur? Att Besten aldrig varit på en lydnadsplan och knappt kan lägga sig ner på kommando kan vi tala tyst om. Maken ska istället göra unge herr Besten klar för start i öppenklass på jaktprov och sedan starta på några sådana under hösten. Två prov torde räcka då det behövs två första pris för att bli uppflyttad till elitklass. Om Besten kan allt som krävs? Nja, kanske inte riktigt. Ska man vara petnoga måste han träna grismycket på allt.

Huset, gäststugan och garaget ska målas. Häcken ska tas ner och ersättas av staket. Gräsmattan ska jämnas till efter vintern med ytterligare lass med jord. Lillasysters rum ska få golvlister. Biblioteket ska förvandlas till just ett bibliotek. För detta krävs nytt golv, målat tak, tapeter och en väggmonterad bokhylla. Gäststugan ska bli klar. Odlingslådor ska byggas. Fläkt ska monteras i krypgrunden. Ja, det här var några av våra projekt för våren, för fler törs jag inte räkna upp.

Kommer vi hinna allt? Självklart! Eller vänta nu. Glömde jag nämna att vi ska jobba båda två utanför hemmet och att vi har två barn med tillhörande aktiviteter? Matte har aldrig varit min starka sida, men kanske den här ekvationen inte riktigt går ihop? Äsch! Så klart det blir plättlätt!