Sniglar är ett sjå

Sniglar är ett sjå skriver Per Morberg i sin kokbok och jag är beredd att hålla med. Vi huserar nu ett femtital flyktingar från Valdermarsvikstrakten. De tog dock sina egna hus med sig. Ville väl inte tränga sig på mer än nödvändigt. Tysta och snälla är de, men kräver dock en hel del omsorg enligt ett strikt schema.

Dag 1-3 ska de gå på en diet av salladsblad. De bajsar så in i norden att salladen måste bytas och både lådan och sniglarna behöver göras rent regelbundet.

Dag 4-5 övergår dieten till fasta då de små liven får nöja sig med att åka runt på ett lager fin sand.

Dag 6 ska sniglarna noggrant göras rena och sedan läggas i en hink med vatten, salt och vinäger. Sedan ska de sköljas, men vid det här laget har de slutat att ha några egna anspråk. Så blir det dags att förvälla dem i saltat vatten. Därefter ska de ut ur skalen och ner i en lag där de ska koka i inte mindre än tre timmar. Sedan ska skalen kokas, sköljas och torkas. Därefter är de klara att tillagas enligt valfritt recept.

Vi är inne på dag två, så mycket sjå återstår. Om inte de rymmer hem till Valdermarsvik vill säga.

Sjöodjur

Nu har det börjat hända grejer med den nya förstutrappan. Stolparna som håller taket uppe är utbytta mot nya med stor hjälp av vår kära granne. Trappan, golvet och kjolen är klara. Nu fattas "bara" staketet och några små justeringar. Och så målning förstås.

Besten och jag har nu börjat på lydnadskurs. Första tillfället blev en blöt historia då regnet öste ner. Ett riktigt hundväder, som någon av de mer klämkäcka deltagarna så muntert uttryckte det. Det visade sig snart att alla andra låg på en något högre nivå. Men någon måste ju vara sämst och det tar vi så gärna på oss. Besten tycker det är kul i alla fall och det är ju huvudsaken.

Idag var vi i mina gamla hemtrakter och vittjade kräftburar. Inte olovandes utan de burar som min bror så gentilt lagt i åt oss. Sen blev det kräftkok av ca fem kilo hårdföra kloförsedda bestar. Storasyster, van vid allehanda vilda djur, räds dock inga sjödjur kloförsedda eller ej. Med fast hand dompterade hon kräftorna med endast en tång till hjälp. En djurvän av stora mått är hon, vår lilla storasyster, men livet och döden möter hon med okomplicerat lugn.

Vi har även hastigt och lustigt börjat planera en ankomst av sjödjur av annat slag. Tidigare nämnde bror visade sig ha ett litet hörnakvarium ståendes i källaren och plötsligt stod det istället hemma hos oss i badrummet. Skötbordet fick flytta in i lillasysters rum. Nu väntar vi på att ett färgglatt gäng malawiciklider ska flytta in i karet. Vi är förstås inte alls otåliga. Sådant ligger inte alls för oss i vår familj...