Ring klocka, ring

Jaha, då var julen slut för denna gång och så även snart detta år. Som hundägare hoppas jag att alla följer de regler som reglerar var och när man får skjuta fyrverkerier. Ännu bättre är det förstås om man anammar nya trenden att skicka upp asiatiska rislyktor- khom loy. Tyst, barnvänligt och stämmningsfullt. Här ute på vischan är dock smällandet inget större problem.

Julafton blev en lugn och relativt stillsam historia. Tyvärr fick vi nöja oss med att äta en liten färdigkokt julskinka trota att vi köpt en fin ekologisk skinka som vi själva kokade dagen innan julafton. Det är nämligen så det blir när husets alla djur bestämmer sig för att sammarbeta. Katten Bosse bestämde sig för att undersöka vad som fanns bakom den stängda dörren in till Omaha. Här hittade han inte så mycket som intresserade honom. Hans favoritfåtölj var utplockad pga stundande omtapetsering. Det enda som fanns i rummet var diverse verktyg och några kastruller och fat. Sur avlägsnade han sig och lämnade dörren öppen efter sig. Så kom det sig att gammelvovven Tessla fick sig sitt livs bästa måltid. Julskinkan gjorde sig dock påmind och trots att hon kräktes upp en hel del, så var hon inte intresserad av mat på en lååång stund. Morgonen därpå låg hon och sov med huvudet mindre än en meter från där en annan hund försökte ta sig igenom botten på sin matskål. Hon lyfte inte ens på ena ögonlocket. Drack gjorde hon däremot i ganska stora mängder och var därför tvungen att kuta ut och kissa ganska ofta.

Raska fötter springa tripp, tripp, tripp

Det var värst vad fort tiden går! Igår tvingades jag inse att det snart är jul. Tydliga tecken som Nobelmiddag på TV, luciafirande på dagis och tändandet av det tredje adventsljuset är svåra att blunda för. Jag som förra året tänkte att nästa år ska jag minsann vara ute i god tid med julförberedelserna. Kontrollera vilka lampor som är trasiga i adventsljusstaken i god tid och inte, som det blev även i år, kvällen innan. Knåpa ihop årets e-postjulkort på datorn. Jodå, även här ligger jag efter. Köpa julklappar innan julruschen sätter in. Ha, ha, ha! Jag har i alla fall nästan börjat fundera på vad som ska inhandlas.

Och så var det ju det där med julmaten. Där har jag ju fortfarande en liten möjlighet att vara en smula strukturerad. I år fuskas det därför med färdig pepparkaksdeg från affären för att vi i veckan ska hinna med att göra några pepparkakor och ett pepparkakshus. Till detta ska vi provköra en husmall tillika utstickare som barnens mormor försett oss med. Vi får se om det underlättar skapandet av vårt arkitektoniska mästerverk.

En dumper. En dumper till...

Oj, så länge sedan det var som jag skrev ett inlägg här. Tiden har gått åt till annat tyvärr. Halsont, snuva och hosta har stulit den mesta tiden. Både barnen och jag har varit förkylda i omgångar och just nu är det min mans tur att samsas med barnen om samma baciller.

Snö har kommit i mängder och som kallast har vi haft 25 minusgrader. Som tur är hann värmepumpen komma på plats innan kylan kom, så nu får den verkligen bekänna färg. Vi har dock stödeldat en hel del i kaminen och veden börjar därför vara på upphällningen. Vi hoppas därför att vi kan få tag i ved till vettigt pris de kommande dagarna. Annars kan vi ju alltid slå på elvärmen igen, så vi lär inte frysa ihjäl.

Det mest spännande som händer här ute på landet just nu är den pågående ombyggnationen av riksväg 34 som är vår infartsväg till stan. Bonden som bor snäppet in på vår lilla grusväg har passat på att anmäla intresse för de schaktmassor som produceras i mängder nere vid vägbygget. På vår annars relativt öde väg kommer nu därför strida strömmar av lastbilar, dumpers och nu även grävmaskiner. Det händer nämligen titt som tätt att en dumper kör fast och vippar omkull varpå grävmaskinisten får komma till undsättning. Tvååringen finner detta synnerligen intressant och talar om bondens jordprojekt både dag och natt. När så alla dumpers igår fick sällskap av sopbilen var lyckan gjord.

Yngsta förmågan har nu så smått börjat stifta sig bekantskap med fast föda, något som inte alltid gillas. Så länge det är näst intill flytande och dessutom smaklöst går det dock bra. Storasyster är inte sen med att komma med kommentarer vad gäller bordskicket. Att hon själv har rätt stora brister inom det området glömmer hon snabbt. Det är ett sjå att ta hand om sin lillasyster svagsint som hon verkar vara. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger man förklarar vilka ordningsregler som gäller eller hur vissa leksaker ska hanteras. Bebisen flinar bara oförstående tillbaka. Men skam den storasyster som ger sig!