Mamma har så bråttom, klipp, klipp, klipp!

Så då är det snart december. I söndags tände vi första adventsljuset och satte upp några stjärnor och ljusstakar i fönstren. Det är trevligt med något som lyser upp mörkret här ute på landet.

I måndags hade barnen och jag julpysseldag tillsammans med barnens mormor. Vi gjorde pepparkakshus, tomtar och en hel arsenal med julgranspyssel.

Sockerbagarna i full fart

Tjusiga tomtar

Ett av våra alster

Nu återstår det att se om vi i år lyckas med att förbereda julen i god tid. Tja, även om vi inte klarat det de senaste femton åren, så är förstås chansen att vi gör det i år enorm.

Höjt IQ

Vi har blivit betydligt smartare i familjen. Både jag och maken har blivit så trendiga att vi numera har var sin Smartphone. Vi är ju egentligen två jungfrur när det kommer till mobiltelefoner. Medelpensionären använder nog mobilen mer än vad jag gör. Men nu jävlar! Skam den som ger sig! Det här inlägget kommer rakt ur min nya intelligenta kompis.

Jag har e-post, blogg och facebook i telefonen. Nu kanske jag åtminstone kan ge en illusion av att hänga med i tiden.

Rent samvete

Tänk att det redan är november. Det går verkligen fort när man har roligt och nu har jag bara tre månader kvar av min föräldraledighet innan allvaret börjar på nytt.

Första novemberveckan åkte maken iväg med  vår granne för att stycka lamm som den sistnämnde slaktat hos fårbonden som huserar lite längre in på vår väg. Vår fantastiska granne ser till att vår frys alltid är välfylld med kött. Det blir hjort, rådjur, vildsvin, and, nöt och förstås lamm. Förutom att vi får det till ett bra pris är kvalitén så mycket bättre än vad affärerna har att erbjuda. Samvetet blir även stillat av att köttet är lokalproducerat och slaktat på plats. Viltköttet är förstås ännu bättre och även något som borde passa den mest hängivna djurvän. Det är inte alla djur förunnat att växa upp i frihet tillsammans med sin mamma.

Veckan därpå besökte vi liksom en stor del av de höstlovslediga barnen Valla samt Fenomenmagasinet i Gamla Linköping. Djuren var höjdpunkten för vår djurtokiga tjej, men även en del av experimenten på Fenommenmagasinet föll henne i smaken. Lillasyster hittar alltid något spännande att pilla på, så hon är inte särskilt svårflörtad.

Storasyster och hennes pappa i djup koncentration.

Här utforskas magnetismen.

Om jag fick en egen kanin skulle jag älska mig, sa Storasyster.

Förra helgen fick vi en hel del gjort i trädgården vad gäller att förbereda inför den kommande vintern. Leksaker och trädgårdsredskap är rengjorda och undanställda, gräsmattan är klippt och fågelmatarna uppsatta i träden. Nu är det ju dock varmare än vad det varit under de senaste hundra åren, så snön kanske låter vänta på sig. Nu har vi ju vant oss med snörika vintrar, så jag hoppas verkligen att vi får en vit december och januari. Snön lyser upp något enormt här ute på landet. I stan kan man däremot gärna vara utan den bruna sörja som med endast stor tveksamhet kan identifieras som snö.

Senaste helgen tillbringade jag och barnen mestadels i soffan under husets alla täcken och filtar huttrandes med 39 graders feber. Dagisbacillerna biter hårt på mig nu för tiden. Tidigare hade jag ett immunförsvar som kunde gjort självaste Stålmannen avundssjuk, men det är efter graviditeterna ett minne blått. Ja, ja, nu kan jag få tillbaka lite av de sjukskötersketjänster som endast maken åtnjutit tidigare år.