Kerstinebos isprinsessa

Idag packade vi in oss i bilen och styrde kosan mot isrinken i Slaka. Nu var det nämligen dags för Storasysters premiärtur på isen med de nyinköpta skridskorna. Visa av egen erfarenhet hade hennes föräldrar inga höga förväntningar och försökte förbereda henne på att det nog skulle bli en väldig massa trillande både på rumpan och på näsan.

Väl där åkte hjälm och skridskor på och sedan bar det ut på isen. Javisst var det som väntat lite vingligt, men det trillades förvånansvärt lite och rätt så snart började balansen infinna sig.

Lillasyster äntrade även hon isen

Efter en stund var det dags att förtära den medhavda matsäcken och då anlände en till liten tjej jämnårig med Storasyster med likadan rosa hjälm, rosa klampar och skridskor av samma sort. Det här var flickans tredje försök fick vi veta och ut åkte hon på isen. Likt Bambi vinglades det en stund mellan mamman och pappan tills de kände sig nöjda och åkte hem.

Att se att det fanns fler som hade det lite besvärligt på isen göt nytt mod i vår isprinsessa och hon ville genast ut på isen igen. Denna gång fick inte pappa hjälpa till alls. Kan själv, så det så! Och mycket riktigt, visst kunde hon det. Hon åkte både bakåt och framåt mot bestämda mål och trillades gjorde det knappt alls. Om hon vid något tillfälle tappade balansen reste hon sig snabbt upp igen utan hjälp. Hennes mor och far stod mest och gapade bredvid, för några vidare talanger i frågan har hon knappast att brås på.

Det blir nog till att åka till Slaka fler gånger.